Denna webbplats använder cookies för att vi ska kunna ge dig den bästa möjliga användarupplevelsen. Cookieinformation lagras i din webbläsare och utför funktioner som att känna igen dig när du återvänder till vår webbplats och hjälpa vårt team att förstå vilka delar av webbplatsen du tycker är mest intressanta och användbara.
Från motvilligt till frivilligt företagande
Claes Johansson är en man med bensin i blodet. Till vardags är han motorjournalist, men han är också hjärnan bakom vandringsutställningen ”Mopeden – en svensk designhistoria” som just nu visas på Saab Car Museum i Trollhättan. För att den skulle bli verklighet startade han, tillsammans med sin fru Marja Johansson, företaget Tretti Knyck AB.
Hur kommer man på en sån här idé?
– Jag hade lurat lite på den här idén under en längre tid men kunde inte riktigt ta steget att från ingenstans börja kontakta museer så jag sköt jag det hela tiden åt sidan. Men sen blev jag kontaktad av en intendent på Kulturen i Lund som ville göra någonting med just mopeder. Det blev ett gyllene tillfälle!
Claes är journalist och anställd på OK Förlaget. Han är själv chefredaktör för tidningen Moped men bidrar även med material till tidningen Klassiker. Han har också alltid haft ett intresse för industridesign och presenterade sin idé att göra det hela till en designutställning. Detta för att undvika att det skulle bli en ren nostalgiutställning enbart för mopedentusiaster.
Att just mopeder var ett väldigt intensivt designområde under 1950- och -60-talet är inte så många som känner till och många av våra namnkunniga svenska formgivare från den tiden designade även mopeder.
– Man kan se element i designen från mopeden till brödrosten. Det är ett formuniversum som hänger ihop och det där tycker jag är jätteroligt, säger Claes. Alla kan hitta någonting i utställningen som de har en relation till.
Motvilligt till frivilligt
– Jag har tidigare, som frilansjournalist, haft eget företag och avskydde det i grunden, säger Claes. Jag var bra på att skriva och fotografera, men det där med ekonomin blev bara betungande. Jag förstod aldrig grunderna.
Claes hade lagrat sin gamla bokföring enligt konstens alla regler och när den inte längre behövde sparas strimlade han ner allt i en dokumentförstörare och kände sig fri.
– Jag stod en fredag och malde ner hela bokföringen. Sen på måndagen veckan efter hade jag första kontakten med Kulturen i Lund och då inser jag att om detta ska funka måste jag starta eget…
Men det blev en nödvändighet som enligt Claes själv visade sig bli rätt rolig. Företaget Tretti Knyck har blivit som Claes och Marjas gemensamma bebis och de driver det tillsammans på kvällar och helger.
Vilka utmaningar kändes störst när du insåg att du behöver starta företag på nytt?
– Det var nog att sätta sig in i den ekonomiska terminologin, jag hade förträngt mycket. Det som gjorde mig nervös var att jag inte skulle greja det där med exempelvis moms, det var så jäkla mycket på något sätt.
– Det var Marja som hittade NyföretagarCentrum och deras Starta Eget-kurs. Jag har aldrig tvekat på min idé. Att den skulle funka visste jag redan från början, så pass rutinerad är jag. Vi gick på kursen tillsammans och det var jättebra för då fick vi en genomsköljare av allt annat man behöver ha koll på, säger Claes.
Vad är det bästa med att driva eget nu om du jämför med dina tidigare erfarenheter?
– Nu tycker jag att det är jätteroligt! Men det hänger framförallt ihop med att vi har det här tillsammans, säger Claes. Marja, som är lärare, är mer ekonomiskt intresserad och strukturerad än vad jag är. Vi kompletterar varandra vilket ger ett driv som blir kul.
Hur har det praktiska arbetet med att ta fram utställningen fungerat?
– Idéarbetet var det enklaste, men sen så ska det ju genomföras. Jag är fotograf så många av bilderna är mina. Sen har jag också rotat i arkiv för att hitta historiska bilder. Det har varit mycket jobb med allt från att ta fram texter till att jaga efter mopeder och föremål.
Claes berättar också att han är god vän med formgivaren Per Hammarsjö, på Monterbyrån i Huddinge, som han arbetat tillsammans med vad gäller både formgivningen och byggandet av utställningen. Men det har varit väldigt mycket jobb för både Claes och hans familj.
– Det tog hela semestern och all fritid under lång tid. Vi engagerade även våra barn som fick putsa mopeder, det blev som en familjegrej.
Vilka är era kommande utmaningar i företagandet?
– Jag har fler idéer som skulle vara roliga att förverkliga, men det handlar mest om att hitta tiden i och med att vi har våra vanliga heltidsjobb.
Claes och Marja har nu som målsättning att utställningen ska ha ett fortsatt liv, att den ska vara en vandringsutställning som går vidare till nya museum.
– Att sälja in utställningen är ju också någonting som är nytt för oss. Museivärlden är ganska speciell, det är mycket eftertänksamhet så processen är långsam, enligt Claes. Men det är också det som tilltalar. De kräver att det ska vara hög kvalitet och det vill ju även vi.